Berättarsalonger

Storydox dokumentära berättarscen:
SNEDSTEG – fem självupplevda historier

2 oktober kl 18.30 på Stadsteaterns Kafé Klara.
Läs mer & boka biljetter>>

 

Tragedi eller fars?

Gick länge omkring med ett sår på pekfingret som inte ville läka. Det började ömma så jag fick svårt att sova. Häromveckan blev jag äntligen behandlad och nu mår jag utmärkt. Skönt att forskningen lärt sig hantera orsakskedjor på alla möjliga nivåer – men livet ska ju också levas. Ja, hur ska det gå?

Världen är en oöverskådlig handlingsarena och här kommer ödet in i bilden. Så såg i alla fall Karen Blixen på saken och jag håller nog med. För på samma vis som vi utgår från att naturliga händelseförlopp är orsaksstyrda, kan man se historien som ödesbestämd. Aktörernas handlingar bestäms av deras motiv – och sen blir det som det blir.

Poängen är att vi rör oss med två typer av förklaringar som har olika syften:
En naturlig händelse är förklarad när man har upptäckt orsakerna till att den inträffar. Då kan den förutses.
En mänsklig handling är förklarad när man angett motiven för den. Då har man fått en djupare förståelse för aktörens situation. Hennes handlande har blivit meningsfullt

Förklaringarna utesluter inte varandra. Båda behövs, för motivanalysen säger inget om handlingens faktiska konsekvenser. Dom visar sig först i efterhand.  Kanske blir de ödesdigra. Kanske leder de till fördärvet, trots att aktören inte avsåg det och kunde ha handlat annorlunda.

Ödet är ett sådant skeende som inte går att överblicka i förväg. Välmotiverade handlingar varvas med oförutsedda händelser till ett skeende som inte går att bromsa. Fast det står ju inte skrivet i stjärnorna att det måste sluta tragiskt. Man kan ju alltid hoppas på en och annan fars.

Få se vad ödet har i beredskap på berättarsalongen nu den 28 september. Det är en onsdag.

Lämna ett svar

Göran i Tvedestrand beskuren

Jag var med och drog igång den svenska berättarrörelsen vid mitten av 1980-talet och blev Mickel-pristagare 2014. Förutom att levandegöra vårt tidigaste muntliga kulturarv vill jag utveckla konsten att förvandla egna minnen till berättelser och gifta ihop de goda historierna med de goda samtalen.

Jag har en bakgrund som praktisk filosof med särskild inriktning på demokratifrågor. Det kan märkas i berättarföreställningen Sokrates en jubelidiot eller när jag leder en Sokratisk dialog, som är en form av begreppsanalys med berättarinslag.

Mina berättarverkstäder kan handla om att få till historier med demokratisk knorr bland lärare eller biståndsarbetare.  Eller att se sånt man har varit med om som episoder i historien om ens eget liv och reflektera över den  berättelsen tillsammans med andra.

Jag har varit ordförande i Berättarnätet Öst och är en av initiativtagarna till BerättarSlam, en lekfull tävling i muntligt berättande. Jag ingår i berättarkompaniet Fabula Storytelling där jag bl a coachar nya berättare till Storydox – sant på scen.

Göran en face

Klicka ovan för en högupplöst bild