Berättarsalonger

Storydox dokumentära berättarscen:
SNEDSTEG – fem självupplevda historier

2 oktober kl 18.30 på Stadsteaterns Kafé Klara.
Läs mer & boka biljetter>>

 

De jagade

Selma Lagerlöf möter Ludwig van Beethoven

Selma Lagerlöf växte upp med levande, klassisk musik. Det är rent av som om hon haft Ludwig van Beethovens pianosonat Op. 13 ”Pathétique” ringande i öronen, när hon skrev ett par av sina berättelser i samlingen Troll och människor. I den här musikaliska soarén väver vi in dem i musikflödet och låter Selmas ord jagas av Ludwigs toner.
Berättare: Göran Hemberg
Pianist: Oskar Tjäder
Ett arrangemang av Fabula Storytelling

Jord från de döda

En Mårbackasoaré med berättarna Ida Junker &
Göran Hemberg samt pianisten Oskar Tjäder
I centrum står Ludwig van Beethovens pianosonat Op.13 ”Pathétique”. Den känslostormande sonaten kände Selma Lagerlöf väl till. Det är rent av som om hon haft den ringande i öronen, när hon skrev några av sina starkaste berättelser. Vi lägger in dem på valda ställen där musiken gör en paus, låter våra ord jagas av hans toner. Välkomna att sköljas med!
Plats: Teater Pero, Sveavägen 114
Tid: Tisd 4/4 kl. 19-21
Boka: 08- 612 99 00 / www.pero.se
Ett arrangemang av Fabula Storytelling

Vrida på sin historia

Den här gången – inför Storydox PÅ SPEL på Stadsteaterns Kafé Klara nu på måndag – är jag både coach och en coachad berättare. Så skulle alla ha det. Jämt. Fick man bara till världen på det viset, skulle den bli ett lyckorike.

Genom att se och lyssna på en medmänniska utifrån, hjälper jag henne vara trogen mot sig själv. Genom att själv bli sedd och hörd, påminns jag om hur svårt det är. Hur lätt man gömmer sig eller larmar & står i.

Historien om min första cykel hade för länge sen fått sin form & blivit ett nummer jag kunde dra när som helst. Men vad hände med de flyktiga ljuden och de flimrande bilderna jag faktiskt mindes? Stämningarna jag bar med mig från när det begav sig? I sin ordlöshet bleknade minnesfragmenten bort och skymdes av berättelsen.

Nu blev jag ombedd att vrida & vända på den, så att den skulle passa in under temat PÅ SPEL. Helst utan att göra våld på vad som verkligen hände den gången. Jag testade och fick feedback. Då kom nästa utmaning: hur har jag det nu med det barnet?

Att med andras hjälp på nytt pröva en bit av sitt liv – alla borde då och då få den chansen.

Köra åran i marken

OdysseysHäromdan hände det som jag dittills inte vågat hoppas på. Med min & Mats berättarföre-ställning kring Odysseus irrfärder, kunde jag köra åran i marken.

Mats inledde med en episod från mitt 50-årskalas för 25 år sen. Då hade vi nyss lärt känna varandra och han gav mig en målning av Odysseus med åran som träffade mig rätt i hjärtat. Själv träffade han på festen en flicka med grå ögon, ett möte som skulle kasta ut honom på en egen stormig resa, där jag kunde komma honom till hjälp.

Efter det anslaget gick jag igång med Odysséen. Då och då berättade Mats vidare på sin historia. Och berättelserna blev hissnande speglar för varandra.

Det var åhörarna som gjorde situationen så speciell. En del kände oss och hade varit med på festen. Så precis som Odysseus och de professionella barderna på hans tid, kom vi att berätta för lyssnare som själva varit med. Sådana öron är känsliga som seismografer för allt som skorrar. Men klingar det äkta i berättarrummet, låter åhörarna sig gladligen föras in i berättelsens tidlösa värld. Och så blev det den här kvällen. Det blev på riktigt.

Vi firade vår 25-åriga vänskap tillsammans med publiken och själv kunde jag köra åran i marken. En handling som för Odysseus del markerar försoning med havens härskare, jordbävningsguden, den mörke Poseidon. För egen del med den berättare som åren gjort mig till.

Den eviga resan hem

odysseushuvud

Som jag ser fram emot att fira 25-årsjubileum med den evige resenären Odysseus och min gode vän Mats Rehnman på Teater Pero den 1 november. Mats bidrar med en ramhistoria som öppnar en helt ny ingång till det gamla eposet. Få se vad vi upptäcker då.

För tjugofem år sedan hade Mats & jag just träffats. Och då – till min 50-årsdag – gav han mig en bild som han målat, där Odysseus kör sin åra i marken. Att det är en central scen i berättelsen hade jag redan klart för mig. Ändå stod jag där med tårar i ögonen, för det jag såg var en bild av mig själv.

Det slog mig att Odysseus hamnade i en liknande situation, sen han blivit uppfiskad ur havet av konungadottern Nausika på Fajakernas ö. Då ordnades det en stor fest för den skeppsbrutne främlingen och han blev underhållen med sånger från kriget. När barden tog upp den om trähästen som blev Trojas undergång, började tårarna rinna ner för den okände gästens kind – det var ju sin egen historia han lyssnade till! Då fick det bli slut på förställning för Odysseus del. Han var tvungen att ge sig till känna.

Ja, det var en innehållsrik gåva jag fick den gången. En tid senare kunde jag återgälda den. Men hur det gick till, är en del av Mats’ berättelse. Så det får han avslöja själv.

 

Hur låter ett kvad?

Just nu sparrar jag Kersti Ståbi inför Fabula berättarfestival den 7-8 oktober. Då framför hon bl a Völvans spådom på originalspråk. Spännande, för hur låter egentligen ett fornnordiskt kvad?

Det rör sig om en slags grundforskning kring sångerna i den Poetiska Eddan – ett led i hennes masterutbildning på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Man vet så lite om hur de framfördes den gången, då de ännu gick från mun till mun i en levande tradition.

Den fornnordiska versen är inte strikt metrisk utan rytmiskt rätt fri. Så man växlade lätt mellan sång och tal. Ofta befann man sig nog i ett läge mitt emellan. Versraderna har inte slutrim som vi är vana vid. De binds istället ihop parvis med hjälp av stavrim: betonade ljud i första raden återkommer regelbundet i början av den andra. Det ska vara samma konsonantljud. Men gäller det vokaler måste de ha olika klangfärg.

Fornnordisk poesi är ordknapp. Det ger tyngd åt orden och en rymd för dem att klinga i, så att de blir verkningsfulla – att ord på den tiden kunde ha magiska krafter var en självklarhet. Det här lägger upp till en säregen ordmusik. Min uppgift som Kerstis förste lyssnare är att reagera lyhört på den.

Drakringen
När:
lördag 8 okt kl 13
Plats: Teater Pero, Sveav. 114
Biljetter: 150 kr. Köps direkt på plats 15 min före föreställningen. Ett Festivalpass  berättigar till inträde på festivalens alla föreställningar.

Hjärtslag

Den 9 maj kl 18.30 berättades det riktigt bra livshistorier på Stadsteaterns Kafé Klara. Temat var Hjärtslag och därmed avslutades vårsäsongen för Storydox – sant på scen. Projektet fortsätter till hösten och då ser jag fram emot att vara med och coacha fram nya berättare. Det är som en fortsättning på mina berättarsalonger fast med ett annat fokus.

Fröet till dem såddes på ett öppet forum om Berättarkonstens egenart under Fabulafestivalen hösten 2010. Inläggen fortsatte på nätet och själv bloggade jag så här:

I ett levande berättande konfronteras lyssnandet nu med berättelsens . Och det mötet kan leda till alla möjliga upptäckter och aha-upplevelser. Men i så fall måste situationen här och nu tas på allvar. Åhörarna måste betraktas som gäster som skulle kunna ha ett ord med i laget.

Sen dess har jag prövat formatet av och till på Teater Pero’s lilla scen. Ingen kväll var den andra lik. Men under resans gång visade det sig att jag fick satsa mer energi på samtalen än på berättelserna. Motståndet de flesta har att övervinna innan de säger sin mening offentligt, var större än jag tänkt mig.

Så småningom hade det utkristalliserat sig en kärna på ett tjugotal stammisar. Där går nog också den övre gränsen för hur många som kan delta i ett samtal under en kväll. Men – slog det mig – varför i så fall träffa dessa vänner och bekanta på en teaterscen? Varför inte bjuda hem dem istället? Jag har plats för 12-15 personer i mitt vardagsrum och så får det bli först till kvarn. Ett så intimt format vore kanske det bästa för en berättarsalong.

Jag tror fortfarande att lyssnandet nu till det som hände är själva kärnan i ett levande berättande, ett magnetiskt sammanförande av världar. Men numera – när jag coachar människor att göra berättelser av minnesvärda saker de själva varit med om – står berättaren i fokus. Det är alltid lika häftigt att vara där, när polletten faller ner. När berättaren står på scenen oförställd, tar in sitt minne här & nu, ser & lyssnar. Och upptäcker hur folk älskar att höra på och följa med i storyn om vad som hände den gången. Att det helt enkelt är så empati fungerar.

Resan hem

03 odysseus

Återupptäck Odysseen med Göran Hemberg.

Här vävs berättelsen in i ett minne från den tiden då han brukade berätta eposet på Medelhavsmuseet i Stockholm.

Tid: Tisdag 29 september kl 19.00
Plats: Kulturcaféet, Nyköpings folkhögskola
Biljetter: Ring skolans expedition, 0155-292080.
Arr: Nyköpings folkhögskola och ABF

Sant på scen

Fabulakvällen med livsberättelser på Teater Pero den 19 maj blev lyckad. Temat var Revolt! – sanna historier från scenen. I pausminglet stötte jag ihop med några kollegor. En kände sig inte riktigt bekväm med underrubriken:
– Kan berättelser nånsin vara sanna? Och vad är det för fel med skrönor?

 

Den invändningen når fram till roten av det som är så speciellt med muntliga livsberättelser: det står en livs levande människa på scenen och berättar något från sitt eget liv. Står där på riktigt och gömmer sig inte bakom en roll. Säger berättaren ”jag” utgår vi från att hen talar om sig själv. Vi kan ta miste, berättaren kanske är en lurifax. Och visst, att lyssna till en sån kan vara ett stort nöje – bara man fattar vad det är för en rackare man har att göra med.

Till vardags kan vi sällan tala till punkt utan att någon avbryter med en kommentar, bekräftar oss eller ifrågasätter vad vi säger. Det gör inte så mycket. Fragmentariskt prat är ju det som håller ihop världen. Men ibland händer det att någon drar efter andan och markerar att nu är nåt på gång: en kort historia med en början och ett slut. Vi kan hörsamma den signalen och ge berättaren vår uppmärksamhet. Då upphör samtalet. För en stund går vi med på att hålla tillbaka våra omdömen. Vi skapar ett gemensamt rum där vi tillsammans med berättaren beger oss in i berättelsens värld.

Den resan kan bli extra stark om berättelsen är på riktigt. Då lever vi oss inte bara in i en annans fantasi. Vi delar också någons verklighet.

Revolt_web

 

Det blev succé på Teater Pero den 19 maj, när Fabula-berättarna och deras gäster bjöd på historier ur levande livet. Själv bidrog jag bl a med en episod från medborgarrättsrörelsens dagar i USA. Programmet spelades in av produktionsbolaget Munck för att presenteras för radio och TV.

Kanske kan detta bli upptakten till en svensk scen för sanna berättelser ur livet – historier av hög kvalitet som också blir tillgängliga på en pod.

HäxaPå Fabulas berättarscen i april stod Ida Junker, Frida Spång och jag själv. Vi startade med några livshistorier. Så berättade jag Kirke-episoden ur Odyseen och Frida om ett japanskt likspöke. Ida avslutade kvällen med myten om Demeter och Kore. Dagen efter gjorde Ida och jag en kortare version av programmet på Skärholmens bibliotek.

HÄXA!
TID: Tisdag 7/4 kl 19
PLATS: Teater Pero, Sveavägen 114
ARR: Fabula Storytelling

Drakringen

Drakringen

 

Sigurd och Gudrun, Brynhild och Gunnar – två par indragna i ett ödesdigert triangeldrama.

Kersti Ståbi och Göran Hemberg blåser liv i den poetiska Eddans urgamla sånger om en explosiv fyrkant.

Tid:  Tisdag 7/10 kl 19
Plats: Teater Pero Sveavägen 114, T-Rådmansgatan
Entre: 150kr/100kr
Boka: 08-612 99 00
Arrangör: Fabula Storytelling.

Boka dina biljetter nu >>>

Tordis saga

Berättarföreställning med Göran Hemberg

Sommaren 2014 publicerades de isländska släktsagorna i nyöversättningar på norska, danska och svenska. I anslutning till det samnordiska projektet blev jag ombedd att berätta en av dem på Ljungbyfestivalen. Det fick bli Gisle Surssons saga – men i så fall ur hans systers perspektiv.

Gisle beundrade sin storasyster Tordis och vågade livet för henne i Norge. Men på Island, dit familjen flydde, vägde inte längre deras blodsband tyngre än allt annat. Där blev Tordis en självständig kvinna och de hamnade på motsatta sidor i släktfejden han drog in henne i.

Ödets lekar

Berättarföreställning med Göran Hemberg på Ljungbyfestivalen den 15 juni 2014

Karen Blixen hade sinne för ödets nyckfulla lekar även om hon knappast trodde på några högre makter. Ödet betraktade hon snarare som en ordnande princip och en utmaning att besvara.

Blixen log ofta åt sina ödesmättade historier medan hennes föregångare, Selma Lagerlöf, kunde darra på läppen.

Fabula berättarscen tisdag 4 mars

I andras skor

 

Tänk om jag vore du och du vore jag…

I berättelsernas värld vänder vi på perspektiven.

På scen: Ida Junker, Göran Hemberg och Mats Rehnman.

 

Teater Pero 4 mars kl 19
Sveavägen 114, T-Rådmansg.
Entre: 150kr/100kr

Boka biljett direkt hos Pero >>>

Och sen då?

Råttfångaren spelade på sin flöjt. Tonerna var så betvingade att alla stans råttor följde honom ner till floden, där de drunknade.

.
Och sen då? Ja, han fick inget betalt och blev ursinnig. Några dagar senare, när de vuxna var i kyrkan, återvände han. Nu kom det så underbara toner ur hans flöjt att alla barn blev förhäxade, följde honom upp på ett berg och in i en grotta.

Öppningen slöt sig bakom dem och de var spårlöst försvunna.

Och sen då?

I den här berättarföreställningen lindar Göran Hemberg livshistorier, egna och andras, kring sägnen om Råttfångaren från Hameln. Det finns alltid något efter en berättelse som är värt att berätta och reflektera över.

Var: Fabulafestivalen vid Hornstull

När: Söndagen den 16 september 2012, kl 13-14

SOKRATES – EN JUBELIDIOT?

Sokrates, den västerländska yttrande- och tankefrihetens första martyr, var den atenska demokratins ihärdigaste kritiker. Mot honom står Protagoras, vishetsläraren som för den konventionella moralens talan. Frågorna de tar upp i sin verbala boxningsmatch är lika aktuella idag som den gången det begav sig för snart 2 500 år sedan: individ kontra kollektiv, tolerans kontra sammanhållning, jämlikhet kontra självständighet.

BEOWULF

– om drakar och döda släktens guld

Det var folkvandringstid. Då fanns det varken kyrka eller stat. Men då som nu krävde det riktigt värdefulla sina monster. Men varifrån kom hoten? Vem var då en god kung?

I den här berättarföreställningen gräver Göran Hemberg i ett uråldrigt kulturarv och hittar frågor vi brottas med än idag.

RESAN HEM

Odysseus: ett offer för sina egna framgångar och lidelser. En passionerad och ironisk person,oförmögen att lägga skulden för den förödelse som ofta kantar hans väg på andra – vare sig gudar eller människor. Illusionslös och nyfiken får han mellan varven anledning att undra: men sen då, hur går det sedan?

BALDERS DRÖMMAR

Balder är ljus. Loke är mörk. Odin vet allt men kan ingenting göra. Visst kan man resa en mur mellan gudar & jättar och skilja ljust folk från mörkt. Men med den ordningen får man ändå aldrig de goda för sig, bara ett undergångshot.

Ragnarök går som ett mörkt stråk genom den fornnordiska diktningen.

DE FÖRSTA OCH DE SISTA

– budskapet enligt Markus

Berättelsen börjar när den jordiske Jesus bara har tre år kvar att leva och slutar tvärt vid hans tomma grav. Den uppståndne Kristus finns inte med. De utvalda, som skulle sprida det glada budskapet var på flykt. Och kvinnorna som kom till graven vågade ingenting säga.

Till en början hade Jesusorden gått från mun till mun i en folklig väckelserörelse. Markus var den förste att fästa evangeliet på pränt. I den här berättarföreställningen tar Göran Hemberg Markus på orden.

TYRFING MANS BANE

– ur Hervararsagan

Arngrim hette en man. Ute i Gårdarike hade han kommit över en makalös klenod, det segerrika svärdet Tyrfing. Men eggen vändes snart mot den egna ätten. Svärdet bringade olycka över den ena generationen efter den andra.

I denna medeltida berättelse finns sånger från vikingatiden insprängda. Och episka spillror från de stora folkvandringarnas dagar.

Mina berättelser

kan vara klassiska epos, sagor, myter eller skrönor. Eller historier av Karen Blixen, Ray Bradbury och Torgny Lindgren. På senare år berättar jag allt mer historier som bygger på egna minnen och erfarenheter. Genren brukar kallas livshistorier men ordet fångar inte in det som intresserar mig: att ställa nu mot då och kanske upptäcka något, bli överraskad.

Det är själva den gåtfulla berättarsituationen som fascinerar mig. En av höjdpunkterna var för många år sedan när jag under några höstmånader berättade min version av Odyssén på Medelhavsmuseet i Stockholm för åttondeklassare från Rinkeby. Det började med en kort visning och vad jag än pekade på frågade ungarna: – Är det äkta?

Sen blev det en berättarsalong på riktigt, fast det fattade jag inte då.

.

Lite skryt

En mästare i nutida berättande – gör egna mycket ömsinta, målande, uppväckande historier om sånt som händer i samhället och mellan folk.
Hélène Blomqvist, Ord & Musikmagasinet i Järna

Fortfarande är Göran Hembergs föreställning om Beowulf för många år sedan det mest intressanta berättande jag hört.
Ulf Ärnström i bloggen om Berättarkonstens egenart

Det var bevissthet, intelligens, ærlighet, konsentrasjon og vilje som skapte en ”diamant”.
Jorunn Skjeggestad i bloggen om Berättarkonstens egenart

Råttfångaren

Berättare, rått-
fångare och deras
praktiska kunskap

Ladda ned essän >>

Demokratiska utmaningar
Ordfront  2008
ISBN: 9789170373947
Köp boken >>