Berättarsalonger

Storydox dokumentära berättarscen:
SNEDSTEG – fem självupplevda historier

2 oktober kl 18.30 på Stadsteaterns Kafé Klara.
Läs mer & boka biljetter>>

 

Leyla kom loss

.
– Var så goda och sätt igång!

Jag hade just förklarat att i ett Öppet forum kan vem som helst ta upp något som ligger hen själv om hjärtat just nu. Det är fritt fram. Och finns det andra som nappar, har man sen ett samtal om saken.
Platsen var ett konferenshotell i Jeriko på Västbanken för några veckor sedan. Jag var där för Palmecentrets räkning och höll seminarier för deras palestinska samarbetspartners.

Männen kastade sig över de tomma förslagslapparna som låg på golvet mitt i kretsen av konferensdeltagare. Leyla (hon heter egentligen något annat) och de andra kvinnorna satt kvar på sina platser och såg på.
– Har du verkligen inget du skulle vilja ventilera, undrade jag.
– Kanske, sa hon, men jag vet inte… det hör nog inte hemma här.
– Men, sa jag, poängen med ett Öppet forum är ju att det är du själv och ingen annan som avgör den saken. Hon tvekade. Gick sen ut på golvet, hämtade en lapp och skrev ner det som upptog henne.

Det blev alldeles tyst när ämnet visade sig vara – sex.
.    Förslagslapparna sattes upp på en vägg, en marknadsplats för idéer där man kunde skriva upp sig för något av samtalen. Andra initiativtagare talade för sin sak och samlade små grupper runt sig. Kring Leyla var det tomt. Först stod hon där tyst för sig själv, så gick det nog upp för henne att hon redan bränt broarna bakom sig.
.    Plötsligt förvandlades hon till en munter månglare i en orientalisk basar, stod inte att hejda. Med rop och skratt lockade hon till sig den ena deltagaren efter den andra.
– Nej, det här måste jag bara vara med om, sa tolken och övergav mig för att snacka sex med Leyla, sju andra kvinnor och en man. Efter samtalet hade de med sig ett förslag om sexualundervisning i skolorna.

Läget i Palestina är minst lika fastlåst och ohållbart nu, som när jag var där för sex år sedan. Men då – före den arabiska våren – skulle Leyla knappast ha kommit loss som hon gjorde den här gången.

Lämna ett svar

Göran i Tvedestrand beskuren

Jag var med och drog igång den svenska berättarrörelsen vid mitten av 1980-talet och blev Mickel-pristagare 2014. Förutom att levandegöra vårt tidigaste muntliga kulturarv vill jag utveckla konsten att förvandla egna minnen till berättelser och gifta ihop de goda historierna med de goda samtalen.

Jag har en bakgrund som praktisk filosof med särskild inriktning på demokratifrågor. Det kan märkas i berättarföreställningen Sokrates en jubelidiot eller när jag leder en Sokratisk dialog, som är en form av begreppsanalys med berättarinslag.

Mina berättarverkstäder kan handla om att få till historier med demokratisk knorr bland lärare eller biståndsarbetare.  Eller att se sånt man har varit med om som episoder i historien om ens eget liv och reflektera över den  berättelsen tillsammans med andra.

Jag har varit ordförande i Berättarnätet Öst och är en av initiativtagarna till BerättarSlam, en lekfull tävling i muntligt berättande. Jag ingår i berättarkompaniet Fabula Storytelling där jag bl a coachar nya berättare till Storydox – sant på scen.

Göran en face

Klicka ovan för en högupplöst bild