Berättarsalonger

Storydox dokumentära berättarscen:
SNEDSTEG – fem självupplevda historier

2 oktober kl 18.30 på Stadsteaterns Kafé Klara.
Läs mer & boka biljetter>>

 

Alla provisoriska sanningars moder

Har just plöjt Kjell Espmarks och Torgny Lindgrens memoarer. Och visst är dom läsvärda. Men varför ägnar dom så stor kraft åt att racka ner på minnet, just det som deras böcker bygger på? Minnena ljuger, hävdar Espmark från första sidan till den sista. Och Lindgren poängterar gång på gång att skillnaden mellan minnesbilder och fria fantasier är subjektiv. Än sen? Varför är dom så noga med att gardera sig?

Kanske beror det på genren. Man ser framför sig äldre herrar som inför läsekretsen gör bokslut över sina liv. Och då vill det ju till att man har något genomtänkt och läsvärt att komma med. Men, herregud, vi är ju alla tvungna att minnas saker! Även om vi riskerar att ta fel. Och eftersom vi inte kommer åt vad som hände DÅ utan att försöka plocka fram det ur minnet NU, så kommer nuet alltid att färga av sig på det vi minns.

Jag tror också att deras bekymmer hänger ihop med det medium dom valt. Orden blir så definitiva när de väl hamnat på pränt i en bok. Det vi berättare påstår om oss själva och världen är borta i samma stund orden uttalats. Vi kan bara hoppas att de lämnar något slags avtryck i åhörarens minne. Därför kan vi också kosta på oss motsägelser och tvivelaktigheter. Ingen förväntar sig något annat.

Det muntliga berättandet är alla provisoriska sanningars moder. En berättare riskerar jämt att avslöjas. Hon får alltid räkna med att någon lyssnare skulle kunna avbryta med ett: Så där var det inte alls!


Lämna ett svar

Göran i Tvedestrand beskuren

Jag var med och drog igång den svenska berättarrörelsen vid mitten av 1980-talet och blev Mickel-pristagare 2014. Förutom att levandegöra vårt tidigaste muntliga kulturarv vill jag utveckla konsten att förvandla egna minnen till berättelser och gifta ihop de goda historierna med de goda samtalen.

Jag har en bakgrund som praktisk filosof med särskild inriktning på demokratifrågor. Det kan märkas i berättarföreställningen Sokrates en jubelidiot eller när jag leder en Sokratisk dialog, som är en form av begreppsanalys med berättarinslag.

Mina berättarverkstäder kan handla om att få till historier med demokratisk knorr bland lärare eller biståndsarbetare.  Eller att se sånt man har varit med om som episoder i historien om ens eget liv och reflektera över den  berättelsen tillsammans med andra.

Jag har varit ordförande i Berättarnätet Öst och är en av initiativtagarna till BerättarSlam, en lekfull tävling i muntligt berättande. Jag ingår i berättarkompaniet Fabula Storytelling där jag bl a coachar nya berättare till Storydox – sant på scen.

Göran en face

Klicka ovan för en högupplöst bild