Berättarsalonger

Storydox dokumentära berättarscen:
SNEDSTEG – fem självupplevda historier

2 oktober kl 18.30 på Stadsteaterns Kafé Klara.
Läs mer & boka biljetter>>

 

Ödets historia

Berättarsalonger är ett lurigt format: berättelser, erfarenheter och samtal kring ett givet tema. Temat är mitt ansvar som värd, så det måste jag ha tänkt igenom. Men gästerna måste ju ha frihet att bidra med det som faller dem in och då blir det nya spår att följa. Så var ska jag göra av tankarna? Det får bli bloggen:

Under förkristen tid uppfattade man tillvaron som ödesbestämd. I de klassiska tragedierna visas stormannen upp som en maktlös träl i händerna på ödet. Så också i de isländska sagorna.

Men kristendomen kom med ett mer hoppfullt alternativ: det spelar visst roll vad man gör, för Gud har på gott och ont gett människan en fri vilja. Om inte förr, ska vi märka följderna av våra handlingar i livet efter detta. Alla lät sig inte övertygas och prästerna fick fortsätta att dundra mot ödestro och andra hedniska vidskepelser.

Under upplysningstiden bleknade Gudsbilden bort. Det blev inne att föreställa sig en försyn, som i skapelseögonblicket en gång för alla omsatt sin plan för världen. Sen rullade allt på enligt naturlagarna.  Så blev Försyn och öde mer eller mindre samma sak. Och när Linné examinerade sina växter föll det sig alldeles naturligt för honom att det också måste rymmas en gudomlig rättvisa i skaparverket, så underbart som det var inrättat.

Mot slutet av 1800-talet gjorde Darwin rent hus med föreställningen om en första skapelse. Den ena arten utvecklades ur den andra genom en naturlig urvalsprocess. Det behövdes ingen Försyn för att förstå sig på livets utveckling. Det räckte med vetenskaplig inställning och tro på framsteg & utveckling. Den optimismen överlevde två världskrig.

Numera återstår väl knappast någon annan officiell tro än den på ekonomisk tillväxt. Vart tog ödet vägen?

Lämna ett svar

Göran i Tvedestrand beskuren

Jag var med och drog igång den svenska berättarrörelsen vid mitten av 1980-talet och blev Mickel-pristagare 2014. Förutom att levandegöra vårt tidigaste muntliga kulturarv vill jag utveckla konsten att förvandla egna minnen till berättelser och gifta ihop de goda historierna med de goda samtalen.

Jag har en bakgrund som praktisk filosof med särskild inriktning på demokratifrågor. Det kan märkas i berättarföreställningen Sokrates en jubelidiot eller när jag leder en Sokratisk dialog, som är en form av begreppsanalys med berättarinslag.

Mina berättarverkstäder kan handla om att få till historier med demokratisk knorr bland lärare eller biståndsarbetare.  Eller att se sånt man har varit med om som episoder i historien om ens eget liv och reflektera över den  berättelsen tillsammans med andra.

Jag har varit ordförande i Berättarnätet Öst och är en av initiativtagarna till BerättarSlam, en lekfull tävling i muntligt berättande. Jag ingår i berättarkompaniet Fabula Storytelling där jag bl a coachar nya berättare till Storydox – sant på scen.

Göran en face

Klicka ovan för en högupplöst bild