Häromdan var vi ute och gick, en vän och jag. Blev stående mitt på Västerbron: där på broräcket hängde ett jättelikt getingbo av hänglås, det ena fastkedjat vid det andra i lager på lager. För två år sen såg jag samma sak – fast med låsen mer utspridda – på en bro över floden i Dnepropetrovsk.
Nu har alltså ritualen med kärlekslås slagit rot också i Sverige: vår kärlek ska bestå lika länge som låset, för vi har kastat nycklarna i sjön.
Visst är det vackert med ceremonier som uppstår från den ena dan till den andra och som spontant sprider sig över hela världen. Och häftigt att den här seden som omväxling kommer österifrån. Men vad är det egentligen bilden visar? Att kärleken är flyktig som en fågel. När väl jag hittat det rätta föremålet för min kärlek, måste vår förening skyddas. Stäng dörrarna om den. Håll fast den med bojor och lås – tätt, tätt, tätt.
Bara vara öppen och älska, det var innan.