Författararkiv: Göran Hemberg

I våras följde jag med Kersti Ståbi på hennes resa in i Völuspå. Jag lyssnade under repeti-tionerna, jag lyssnade under avslutningskon-serten på Musikhögskolan – och det hon då åstadkom då var ett storverk. Men vad hade jag som hennes förste lyssnare egentligen haft för mig? Läs mer →

Det har näsan gått 5 månader sen mitt senaste inlägg. En ganska lång tystnad – eller hur man nu ska uttrycka sig när det som här handlar om att skriva. Under tiden har jag främst ägnat mig åt att lyssna. Läs mer →

Häromdan la en vän, Mart Marend, ut ett av sina foton på Facebook med kommentaren:
Tallens tårar
ger landskapet nytt perspektiv.
Vindstilla i dag.

Jag fastnade vid bilden. Men det händer något i den som inte riktigt framgår av hans egen målande haiku. Droppen på kvisten gör något helt konkret. Läs mer →

Igår var det premiär för Storydox, den nya scenen för sanna berättelser ur livet. Vi som jublande trängdes i salongen fick oss till livs sex märkliga, festliga och gripande historier kring temat På gränsen. Ni som inte var där kan snart ta del av dem på Storydox’ podd eller Youtubekanal. Läs mer →

Det var 20 år sen jag hade Odyssén på repertoaren. Att återvända till den berättelsen och ta upp den igen är en märklig upplevelse. Jag tar samma vägar genom eposet som den gången. Men under pågående flyktingkatastrof får episoderna en annan och skarpare återklang. Läs mer →

Det var bestämt att Fabula Berättarscen den 7 april skulle gå i kraftfulla kvinnors tecken, men ingen hade kommit på en bra rubrik. Den kom på mejl några dar senare: Häxa!
Och det klack till när minnet från en bilsemester i Portugal på 70-talet trängde sig på. Igen. Läs mer →

SD går framåt och alla sig förundrar. Själv grottar jag ner mig i gamla hjältesånger om Sigurd Fafnesbane. Det gjorde även Wagner på sin tid. Hans operor fick den unge Hitler att brista i gråt: se där urtypen för den sanne ariern! Och sånt håller jag på med. Läs mer →

Tanken hade farit igenom huvudet att jag kunde få priset den här gången. Det var bara två år sedan jag senast var inbjuden till berättarfestivalen i Ljungby och så kort tid brukar det inte gå mellan varven. Så jag blev väl inte överraskad, men ordentligt tagen. Läs mer →

Häromdagen kastade jag en slant åt en tiggare. Det var första gången någonsin, trots att de länge varit väl synliga överallt i Stockholm. Så varför just nu? OK att de blev avhysta från sina eländiga övernattningsruckel i Högdalen. Men att de också blev skyldiga kronofogden 600 kr per skalle för den tjänsten! Där gick det fanimej en gräns. Läs mer →

Det slog henne i flygplanet, där hon satt bredvid några gamla strupsångare från Sakhalin. Alla var de på väg till Yukon International Storytelling Festival i norra Kanada – en viktig scen för ursprungsfolkens berättande.

Vad hade hon att bidra med som berättigade hennes deltagande? Inte ett skit! Läs mer →

Förra söndagen inleddes den sjätte Hakayafestivalen i Amman med en fråga hängandes i luften: vad berättar man för historier när kriget när som helst kan bryta ut? Svaret gavs i invigningstalet: historier om det levande som dränker förstörelsens röster. Läs mer →

Häromdan kom omdömet: ”[Essän] är gediget reflekterande, mångperspektivisk och omprövande. Den har ett tankedjup, en teoretisk medvetenhet och dessutom en sorts dubbelkomposition som ger den djupverkan. Den lämnar bidrag till teoribildningen om berättares yrkespraktik. Den är välformulerad.” Läs mer →

I centralens pocketshop kom en kontinental frihetskänsla över mig: fem timmar i första klass till Köpenhamn. Så jag sträckte bara ut handen och fick tag i en bok som låg trea på topplistan. På tåget sjönk jag sen ner i en oavbruten, sorgesam må bra-läsning – ja, det blev lite öl och chips också. Läs mer →

Egyptiskan Aliaa Magda Elmahdy har lagt ut en nakenbild av sig själv på internet. För ett år sedan hade det varit otänkbart men så kom den arabiska våren. Hon gjorde det i syfte att stödja revolutionen. Vid det här laget har bilden väckt en enorm uppmärksamhet. Läs mer →

Häromdan var vi ute och gick, en vän och jag. Blev stående mitt på Västerbron: där på broräcket hängde ett jättelikt getingbo av hänglås, det ena fastkedjat vid det andra i lager på lager. För två år sen såg jag samma sak – fast med låsen mer utspridda – på en bro över floden i Dnepropetrovsk. Läs mer →

… och jag saknar Mona Sahlin såååå i politiken! Sucken träffade mig i går, mitt under morgon­kaffet, när jag läste en väns inlägg på facebook. Den var så ogarderad att den gick rakt in: vem saknar jag själv? Inget ansikte dök upp, det var bara tomt. Underligt, någon måste jag väl ändå sakna? Läs mer →