Som jag ser fram emot att fira 25-årsjubileum med den evige resenären Odysseus och min gode vän Mats Rehnman på Teater Pero den 1 november. Mats bidrar med en ramhistoria som öppnar en helt ny ingång till det gamla eposet. Få se vad vi upptäcker då.
För tjugofem år sedan hade Mats & jag just träffats. Och då – till min 50-årsdag – gav han mig en bild som han målat, där Odysseus kör sin åra i marken. Att det är en central scen i berättelsen hade jag redan klart för mig. Ändå stod jag där med tårar i ögonen, för det jag såg var en bild av mig själv.
Det slog mig att Odysseus hamnade i en liknande situation, sen han blivit uppfiskad ur havet av konungadottern Nausika på Fajakernas ö. Då ordnades det en stor fest för den skeppsbrutne främlingen och han blev underhållen med sånger från kriget. När barden tog upp den om trähästen som blev Trojas undergång, började tårarna rinna ner för den okände gästens kind – det var ju sin egen historia han lyssnade till! Då fick det bli slut på förställning för Odysseus del. Han var tvungen att ge sig till känna.
Ja, det var en innehållsrik gåva jag fick den gången. En tid senare kunde jag återgälda den. Men hur det gick till, är en del av Mats’ berättelse. Så det får han avslöja själv.