Just nu sparrar jag Kersti Ståbi inför Fabula berättarfestival den 7-8 oktober. Då framför hon bl a Völvans spådom på originalspråk. Spännande, för hur låter egentligen ett fornnordiskt kvad?
Det rör sig om en slags grundforskning kring sångerna i den Poetiska Eddan – ett led i hennes masterutbildning på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm. Man vet så lite om hur de framfördes den gången, då de ännu gick från mun till mun i en levande tradition.
Den fornnordiska versen är inte strikt metrisk utan rytmiskt rätt fri. Så man växlade lätt mellan sång och tal. Ofta befann man sig nog i ett läge mitt emellan. Versraderna har inte slutrim som vi är vana vid. De binds istället ihop parvis med hjälp av stavrim: betonade ljud i första raden återkommer regelbundet i början av den andra. Det ska vara samma konsonantljud. Men gäller det vokaler måste de ha olika klangfärg.
Fornnordisk poesi är ordknapp. Det ger tyngd åt orden och en rymd för dem att klinga i, så att de blir verkningsfulla – att ord på den tiden kunde ha magiska krafter var en självklarhet. Det här lägger upp till en säregen ordmusik. Min uppgift som Kerstis förste lyssnare är att reagera lyhört på den.
Drakringen
När: lördag 8 okt kl 13
Plats: Teater Pero, Sveav. 114
Biljetter: 150 kr. Köps direkt på plats 15 min före föreställningen. Ett Festivalpass berättigar till inträde på festivalens alla föreställningar.