I våras följde jag med Kersti Ståbi på hennes resa in i Völuspå. Jag lyssnade under repetitionerna, jag lyssnade under avslutningskonserten på Musikhögskolan – och det hon då åstadkom var ett storverk. Men vad hade jag som hennes förste lyssnare egentligen haft för mig?
Den gåtan tar jag med mig, när jag nu fortsätter min masterutbildning i Praktisk kunskap på Södertörns högskola. Som professionell berättare vet jag en del om historier – hur man bygger upp dem och hur man framför dem. Det finns också mycket skrivet om den saken. Men vad gör man när man lyssnar?
Konsten att lyssna och konsten att berätta eller sjunga – jag har på känn att det nog är två sidor av samma mynt. Vilken utmaning att nu få chansen att reda ut den saken lite närmare.