Så här såg det ut vid en av salongerna om Sanningen, ingenting annat än sanningen på Pero’s teater den 10/3.
Sedan vi börjat med att berätta barndomsminnen för varandra gick samtalet inte att stoppa: Vad är det för skillnad mellan berättelser och minnen? Båda är ju en slags kartor som speglar verkligheten. När är de missvisande eller lögnaktiga? Varför tog inte läkaren kvinnans symptom på allvar? Och hur gick det till när tjänstemännen på Nordiska Museet redigerade arbetarnas historia? Kommer de alltid utifrån, dom som förstör? En gamling som lever i sin egen värld – skulle han ljuga?
Ja, berättelser och tankar avlöste varandra och när det var dags att sluta, hade kvällen just börjat.
Så här skrev Monika Granström efteråt:
Underbar salong!…Det blev en spännande, nyfiken och lite taggad stämning, som var livgivande. Jag njöt! Flera historier dök upp i huvudet på mig, vilket också är en form av dialog. Temat är också bra valt, tycker jag. Modigt.