Samtidigt

Häromdan la en vän, Mart Marend, ut ett av sina foton på Facebook med kommentaren:
Tallens tårar
ger landskapet nytt perspektiv.
Vindstilla i dag.

Jag fastnade vid den vackra bilden. Det var nåt speciellt med den som inte riktigt framgick av hans egen målande haiku. Droppen på kvisten gör något. Och jag fick infallet att i en kommentar formulera om texten så här:
Stilla vinterdag
Tallens tårar sluter sig
om världen.

– Lysande! blev Marts svar. Men ett strul med tekniken gjorde att det kom först dan därpå. Under tiden fanns han av och till i mina tankar. Ja, så kan man umgås numera.

Samtidig, i en annan del av nätet, filmades en våldtäkt medan den pågick. Tusentals människor i den slutna gruppen hade möjlighet att följa övergreppet live.

Samtidigt, i en annan del av världen, höll den nyinstallerade presidenten tal från Vita huset – som om det vore en utsändning från Gotham City.

Ibland slås jag av världens samtidighet. Jag blir påmind om att världen är en enda och att jag delar den med alla andra. Men att hantera detta, när den också blir allt mer virtuell?S