Det är nu fyra år sedan jag fick idén till Berättarsalonger – denna blandning av berättande och samtal kring något aktuellt ämne som jag sen dess har arrangerat med jämna mellanrum på teater Pero. Det har varit en spännande resa som gett mig en hel del nya erfarenheter. Inte minst salongen häromsistens.
Då var temat empati, vilket lockade fram berättelser & samtal om tiggeri, klasstillhörighet och kärlek. Också den här gången ledde historierna till oväntade möten och samtal. Av någon anledning var vi mycket färre än vanligt, bara ett drygt tiotal personer. Samtidigt blev kvällen ovanligt lyckad med ett vidöppet och intresserat lyssnande. Just den intima offentlighet jag söker.
Men om det optimala formatet för en berättarsalong nu visar sig vara 10-15 personer, vad ska jag då med ett rum som rymmer minst tre gånger så många? Då kunde jag ju lika gärna ha salongen hemma hos mig!
Visst vill jag också i fortsättningen vara med och göra Pero till en spännande scen för dokumentärt berättande – intresset för en sån verkar vara stort därute. Men den som i år vill vara med om en liten, intim och reflekterande berättarsalong, får hålla utkik efter tidpunkten här på hemsidan eller på facebook.
Platsen blir mitt eget vardagsrum – ja, så får det bli.
En kommentar till Ska vi ses hemma hos mig nästa gång?